En ny era i livet tar sin början

I helgen förlorade vi två av våra tre älskade familjemedlemmar, efter mycken ångest och funderingar fram och tillbaka beslöt vi oss för att adoptera bort våra skogkatter Ebba och Berra.

Den allra största anledningen till det är att mormor är så vansinnigt allergisk att vi inte kan träffas, knappt ens utomhus. En lite mindre anledning är att pojkarna har känsliga luftrör (?), det är egentligen ingenting vi fått bekräftat men det har förekommit krupp och förkylningsastma. Dock inte så ofta att man verkligen kan sätta en diagnos och jag är inte övertygad om att det bara är en nackdel att utsätta sig för allergener som liten. Till slut är det tiden, jag känner inte att jag räcker till. Har jag någongång en stund för mig själv så vill jag njuta av den, inte behaga tre katter. Hur mysigt det än kan vara.

Det har varit ett otroligt tufft beslut och nu är det upp till katterna själva att visa om de är nöjda med situationen. När de är det ska jag rapportera mer om hur de har det.

Sen kan jag tala om att tiden kommer bli knapp även framöver för Ludvig och William ska få ett syskon i september (om allt går bra). Därför känns det angeläget om att få det här med katterna avklarat innan hösten.

Men vi har en kisse kvar, vår vackra Bamse. Han har de senaste två åren inte varit rumsren och det gör oss lite skeptiska till en omplacering. Vi trodde att det berodde på det faktum att de andra missarna smög på honom när han gick på toa men han gör ifrån sig lite här och var trots att han är ensam nu. Vi får se hur det utvecklar sig. Fram tills vi tar beslut ang. honom så får vi helt enkelt ta och bada honom för att bli av med lite allergener.

Saknaden är stor här hemma efter Berra och Ebba men jag vet att de har det så bra de bara kan ha det vilket är en stor tröst.

Nu tar vi en dag i taget.