Inspirationsbrist

Förlåt mig mina vänner för mina få inlägg, så fort jag börjar skriva så känns det som om det är så mycket jag har missat så jag vet helt enkelt inte vart jag ska börja. Så då orkar jag inte ta itu med det alls. Tiden läggs på annat just nu.

Pojkarna växer och frodas men inte så mycket mer. Känns som om de utvecklas med myrsteg och att vi hela tiden väntar på något. Inga "mamma" eller "pappa" har yttrats ännu, inga fler steg har tagits. Men självklart så händer det saker, William kan numera gå på knäna (!!) och Ludvig kan sitta på knäna och leka utan att tappa balansen! Det är stort för honom.

I veckan som kommer ska vi träna enligt en metod som kallas Petö. Det har kommit hit instruktörer ifrån Ungern som ska träna barn med cp-skador under två veckor framöver. Vi ska på bedömning på tisdag, Ludvig kommer nog vara yngst av alla tror jag.

Vår sjukgymnast inom landstinget har väl inte ställt sig avvisande till den här idén men inte direkt jublat över det heller. Ett par gånger har hon påpekat att instruktörerna inte pratar svenska men då vi förklarat för henne att Ludvig inte bryr sig om det eftersom han varken pratar svenska eller engelska lämnade hon det därhän. Spelar det verkligen någon roll vilket språk de talar undrar jag?

Nej, nu tog energin fullständigt slut. Ha en trevlig vecka alla!

ps. Vi var på BVC förra veckan, Ludvig väger 15.5 kg och är 85 cm lång. William väger 14,5 kg och är 86 cm lång.