Dan efter dopparedan

Idag har vi tagit det lugnt, d.v.s. stannat hemma. Faktiskt har vi sagt ifrån julmiddagarna i år, vi behöver tid att ladda batterierna igen. Pappa är ledig hela nästa vecka och då kommer vi få lite besök av nära och kära. Det kanske blir någon utflykt men inga "måste-passa-tiden-besök" som jag tycker är stressande. (Framförallt eftersom det krävs så mycket planering för att komma iväg.)

Så trots att det fortfarande finns släkt och vänner som inte sett killarna så håller vi oss hemma! För det allra viktigaste är att vi orkar ta hand om barnen framöver. Så enkelt är det.

Barnens främsta i första rummet!

Gårdagen blev riktigt bra och nu har pojkarna fått en rejäl laddning med nya kläder, mycket behövligt!

Nu är det snart dags för kvällsbad här, bara att samla ihop de få krafter som finns kvar innan man kan slänga sig i soffan framför På spåret. Trött är bara förnamnet idag.

ps. Anette, nu är det ett paket med en Canon G5 på väg till dig...

Julaftonsmorgon

Jag sitter i ett hus som är helt tyst just nu, alla sover utom jag. Julgranen tindrar så vackert och paketen ligger och väntar under den. Vi har faktiskt köpt en plastgran i år eftersom mormor är allergisk mot riktig gran. Men den är helt perfekt ändå!

Har faktiskt fått i mig frukost och ska nu julrimma lite innan alla vaknar igen, sen är det fullt ös hela dagen. William och pappa ska åka till farmor och farfar en stund och jag tar med mig Ludvig till mormor och morfar. Bra med tvillingar ibland! :)

Jag fick förresten en härlig julklapp i morse, det visade sig att jag tappat ytterligare ett halvt kilo efter att ha stått blick stilla ett bra tag. Men jag har inte bråttom på något vis, detta får ta sin tid. Men glad blev jag!

Nu är det dags att rimma, ha en riktigt bra dag idag alla vänner!!

~ God Jul! ~

Baby got to much junk in da trunk

Jag har haft ett par favoritbyxor i säkert 2-3 år, de kostade kanske 300 spänn på Lindex och var ett par helt vanliga byxor. Varken mer eller mindre. De har funkat på jobbet och på fritiden när man vill vara lite extra fin. De tog mig genom hela graviditeten (med gummisnodd), kort sagt ett par riktigt bra byxor.

Men nu är de ett minne blott. De sprack. I baken.

Jag som pressat mig ner i dem, lycklig över förlorade kilon, skulle böja mig ner i all hast och plocka upp en napp. Då brast de. Där bak.

Ritsch ratsch sa det och sen var de ett minne blott.

*RIP*

Dialog i vinternatten

Jag står i fönstret och tittar ut med Ludvig, det är dags för honom att sova. Rummet är mörkt och William snusar redan tungt, han befinner sig någonstans i drömmarnas land. Känner mig lite känslosam. Så fina de är pojkarna.

Utanför ligger snön som ett barmhärtigt täcke över den sovande grönskan. Det gnistrar och glimmar och grenarna avtecknar sig vackert mot den iskalla himlen. Månen är klar och jag kan inte låta bli att viska några ord till pojken på min axel.

- Du vet väl att mamma älskar dig?

Ludvig tittar på mig och jag funderar på om han försöker säga något, om han faktiskt förstår vad jag menar. Han lägger sig ömt mot min axel.

- Å så go du är, säger jag.

Ludvig svarar med att lägga av en riktigt stor rap och kronan på verket blir en varm spya långsamt rinner ner för min arm.

Det kan man kalla ömhetsbetygelse!

Tid att njuta

Är det något jag saknar så är det tid att njuta av mina barn. Att bara vara tillsammans och reflektera över vilka under de egentligen är. För dagarna fylls av så mycket praktiska ting att det är svårt att hinna med det. Så är det väl för alla flerbarnsföräldrar antar jag. Men har man tvillingar märks det nog extra mycket, för har jag matat klart en är det dags för den andra. Har jag bytt på en är det dags för den andra. Har jag lekt med en...ja, ni förstår. Vissa saker kan man göra samtidigt med båda men det känns viktigt att få tid till var och en också.

Att t.ex. sitta och gosa en stund efter en måltid är lyx för mig. Det är sällan det hinns med. Tyvärr.

Man önskar man kunde klona sig själv! Tänk så underbar världen skulle bli om det fanns två av mig! :)

Atjo prosit

Nu har mor i huset åkt på en förkylning, far i huset hoppas jag jobbar sista dagen idag innan julledigheten för nu behöver jag backup här hemma.

Basta!

Håll en tumme att jag inte blir sängliggandes.

Förresten, så sagolikt vackert det är med en halvmeter snö utanför dörren. Magiskt! Det piggar verkligen upp.

Och nu vänder det, ljuset är på väg tillbaka!

Det stora mörkret

Klockan är åtta på morgonen och det är fortfarande mörkt, imorgon är det vintersolståndet och sedan vänder det.

Äntligen!

Jag behöver det, mörkret kryper sig in i sinnet på mig. Snön gör det hela lite lättare men ingenting är så gott för själen som solljuset.

Alla sover här (efter morgonens första race) så jag kryper ner i sängen igen och hoppas på att pappa förbarmar sig och går upp när barnen vaknar.

Hoppas kan man ju alltid!